2011..

ett år med både lycka och sorg...

2011 började bra... 

vi flyttade lite utanför stan till ett hus som erbjöd hundarna stora gräsytor att kunna vistas på

Vi åkte på utställning med relativt bra resultat, vi var på lure coursingprov och Turid, Let's Run Contemporary blev Svensk Lure Coursingchampion

Vi fick ett underbart litet barnbarn och hade en väldigt fin och trevlig Jul tillsammans med barn, barnbarn, nära bekanta och alla hundarna.

men..... Nyårsafton hände det otroliga, det som inte får hända...

Det var en lagom kall vinterdag med strålande sol och vi ville att hundarna och vi skulle ha en riktigt rolig och skön nyårsaftonsdag. Vi packade matsäck, tog en lång promenad med våra och sonens hundar, därefter släppte vi alla för lösspring och lek. Det är NU olyckan slår till!

Vi ser på håll att Dagny kommer långt efter de andra hundarna när de springer tillbaka mot oss. Jag blev kall och förstod att något hänt, springer mot henne och hon mer eller mindre faller ihop framför mig. Det blöder ymnigt från knäskålen och hon kan absolut inte stödja på det. 

Vi åker till Valla Djursjukhus, den närmaste jouren. Där spolar de knät, undersöker, röntgar mm för att konstatera att de inte har resurser för en sådan skada och remitterar oss vidare till Strömsholm Djursjukhus.

Vi åker dit med en gipsad Dagny, som dessutom har fått smärtstillande och morfinplåster och en CD skiva med röntgenbilder.

Ortopedspecialisterna granskade bilderna och veterinärer gick genom henne grundligt.

Diagnosen löd: alla senor som håller knäskålen på plats hade slitits av och dessutom visste man inte hur knäskålen såg ut innan man kunde frigöra den genom operation eftersom knäskålen glider iväg uppåt i benet.

OM operation hade gått bra och OM eftervård och rehabiliteringen hade gått bra så skulle Dagny med lite tur kunna gå lugna koppelpromenader under förutsättning att hon inte gjorde det minsta ryck. Kanske, kanske leka med en annan hund inomhus under övervakning, obs detta endast om allt hade gått bra.

Skulle benet vrida sig det minsta skulle allt vara förgäves och vi skulle ställas inför ett nytt beslut.

Vi kunde absolut inte tänka oss att detta glada yrväder skulle få ett sådant begränsat liv. 

Vi fattade det otroligt tunga beslutet att låta henne få springa tillsammans med sin morfar och de andra hundarna på de evigt gröna ängarna.

Kl. 23.00 den 31/1 2011 tog vi farväl.

Det var med trasiga hjärtan vi åkte hem denna stjärnklara natt med alla raketer som firade in det nya året.

*

Vår älskade kramiga, pussiga, vänliga och fina Dagny

 med ögon som brunnar.
Vila i frid vårt älskade Hjärta