för Hjördis.
*
*
Jag anmälde Hjördis och Ester till Svenska Whippetklubbens utställning i Gnesta då jag tyckte att det var dags att komma ut igen och göra något. Det blev ingen rivstart för oss i år precis (snarare rivsår), Hjördis sprang in i en sten med sitt knä och fick en skada, som i början såg ut att läka fint. Efter att ha haltat några dagar, såret slutat att vätska sig och svullnaden över knäskålen gått ner lite så verkade det hoppfullt. Men i onsdags blev hon totalt halt igen samt att hon inte ville belasta benet när hon stod (jag tror att hon har sprungit och lekt själv ute i trädgården så att hon"drog upp" skadan igen) Jag ringde till djursjukhuset, de trodde att det kunde vara en korsbansskada och bokade in oss snabbt morgonen därpå. Som tur var så var det inget korsband som hade gått sönder utan det är Patellarsenan som har blivit uttänjd samt inflammerad. Nu är det korta koppelpromender som gäller samt inget lek, inga hopp upp i möblerna och inget spring i trappan i 3 veckor + 2 veckors Rimaldylkur med återbesök hos veterinären den 24 april. Hur i "hela fridens dar" ska jag hindra henne från att hoppa upp i möblerna? Hjördis går redan i dag bättre på sitt ben och hon är full av energi, gnäller och hämtar den ena leksaken efter den andra, ställer sig vid altandörren och vill ut, ut och springa. Rimadylen har den "nackdelen" att hon inte känner att hon har ont, med nackdel menar jag att hennes egna omdömde blir lurat (jag vill inte att hon ska ha ont men ibland är det bra att känna smärta så att man inte belastar en skada).Vi får ställa in Västeråsutställningen, lure coursingproven i Nossebro och Bergsslagen (Mats tar Ester med sig till Nossebro och Bergsslagen) Ester är inte anmäld till utställningen i Västerås bara till Gnesta men kan inte vara med där i morgon för att husse är på SvVK' s HS möte och ingen kan passa Hjördis.
Hoppas nu att den här senan över knäskålen läker ordentligt så att Hjördis kan vara med på lite aktiviteter inom en inte all för lång framtid igen :) Vi är i alla fall innerligt glada för att det inte var korsbandet!
*
Trist tycker Ester, som rullar ihop sig och sover vidare.*
